Jocke

Jocke Åslund

E-post: jocke1969@live.se
Namn: Jocke Åslund
Ålder: Född 1969
Intressen: Allt som gör livet värt att leva
Dricker: Allt som är gott & vått (I lagom mängd)
Äter: Det mesta
Inspirationskälla: Maestro Jon Lord
Instrument:
Korg M1, Roland D-50, Korg SG Rack Piano modul,
Hammond XK-3 & Leslie 760 Custom.
Bästa kommentar på spelning:
”Hej ! Är det du som spelar keyboard i bandet?”
Jag sträcker stolt på mig och säger ”Jajjamänsan”.
”Faan vilken duktig trummis ni har !!”
Jag började spela aktivt i början av 80-talet med olika band och sättningar.
Bl.a bandet ”TZ” i från Borlänge som körde helt eget material. Vi kom med i en musiktävling via tidningen OKEJ där finalen gick av stapeln på Hard Rock Café i Stockholm. Vi vann visserligen inte, men det var jäkligt kul.
Efter en period med pudelrock kändes det att det var dags för förändring i
tillvaron. Gitarristen Kjell Öhman från borlänge ville prova med orgel i bandet.
Jag fick ett telefonsamtal och hängde på direkt. ”Öhman Band”,som bandet hette,
körde tung blues-rock och vi tog inga fångar.
Öhman Band bytte till namnet ”Frost”efter ett tag, ställde upp i tävlingen
KappRocken och blev fet-diskade.
I slutet på 80-talet startade jag och sångaren Magnus Westberg bandet ”Stairway” som spelade en salig blandning av covers och eget matrial.
Vi anmälde oss till Rock-SM och gick vidare i klassen under 18 år, till länsfinalen i maserhallen, Borlänge. Störtkul !
I samma veva startade bandet ”Why Not” som blev ”So What” som bytte
namn till ”What´s Up”. I vilket fall som helst, ett kanongäng.
Tack Thomas & Göran Printz. Vi hade Skoj !!
Dax för lite hederlig 70 tals hårdrock ! Jag började med bandet ”Junction”
med Patrik Sahlin i spetsen, och hade ett gäng väldigt roliga spelningar. Där kom orgel och moog-syntar med tillbehör verkligen till sin rätt.
I början av 90-talet bildades 12 manna bandet ”DownTown Express”, där jag var med i nästan 10 år. Vi åkte långt och spelade rätt mycket under några perioder. Vi hade en orkesterbuss i form av en Scania från 1965 som var växlad för stadstrafik. ”The Soul´moBus”.
Full gas 80km/h. Det tog sin lilla tid att åka till västkusten.
DownTown Express fick förövrigt vara förband till ”Tower Of Power”
när dom gästade Borlänge. Hur kul som helst !
Jag gjorde även en massa inhopp lite här och där under samma period.
Bandet ”Staircase” behövde organist och jag ställde gladeligen upp.
Det blev några helt underbara spelningar med detta hårdrockscovergäng.
Basisten Patric Lissjanis och gitarristen Mats Pursche har jag börjat spela med igen i bandet ”PayBack”.
En annan rolig sak var ungdomsmässorna(Gudstjänst för ungdommar med rockmusik), med Mr. Timothy Stayton i spetsen. Detta arrangerades av svenska kyrkan.
Sista gudstjänsten vi gjorde var i stora tuna kyrka.
Tänk er en fullsatt kyrka med jublande ungdommar från hela stiftet, ditslussade med buss, lyssnande på b.l.a ”Everybody Need Somebody” från
”The Blues Brothers”. Antagligen både första och sista gången undertecknad får dista ur en Hammond B-3:a i kyrkan. …Men…vilket ljud…!
En sångare i Borlänge vid namn André Stålberg satte ihop ett roligt gäng vid namn ”Treo Mä Komp”. Jag blev inblandad som organist tillsammans med fantastiskt duktiga musiker. Det som skilde oss från mängden var att vi var två som spelade klaviatur. Mats Hedlund, som klav-spelare nr.2 heter, ägde även en Hammond orgel med leslie på den tiden. Vi tänkte till lite och använde dubbla Hammond orglar i sättningen. Texas Soul, som vi kallade det.
Vi fick bära så det smakade blod i munnen. Men vad fränt det va´.
Sen blev man familjefar. Mina älsklingar: Theresia, Jonas & Sarah-Linn
Hammond B3:a, leslie, piano & diverse syntar fick nya lyckliga ägare då jag la musikkarriären i malpåse.
Lusten att spela fanns inte längre, så prioriteringslistan fick ett litet annorlunda utseende.
Efter många års uppehåll fick jag ett samtal av JanE Belin, som behövde
klaviatur-vikarie i falu bandet 14u2.
Jättetack grabbar för några helt underbara spelningar.
Utan er hade det inte blivit nått alls.
Ett stort tack även till Peter & Fia Gunnebro, kära vänner och musikaliska vapendragare, som hjälpte till att få liv i mina musik-gener igen.
Det var en hel del anledningar till extas, och på den vägen är det.
U Wish var ett faktum ! Loud, proud, pure & simple !